Bojkotta kärleken!

Det är knepigt det där med kärlek. Alltså kärlek till någon av motsatt kön på DET sättet (jaja, ni förstår säkert vad jag menar). Det som snurrar till allt är till stor del att i vårt samhälle kan och ska man bara ha EN åt gången. Så när det tar slut med en så måste man helt enkelt radera ut den personen ur sitt liv och sedan hitta någon annan. Men hur bär man sig åt för att radera någon som alltid funnits där i hela fem år? Något inom en dör - det är oundvikligt...

Så man ska alltså gå runt hela livet och vara rädd för att det inte ska hålla med vem det nu är man har ihop det med? Gå runt och vara rädd att någon ska dö (för det är precis så det känns) och att man själv ska dö samtidigt med den personen? Vad ska man med kärlek till?! (Alltså kärlek på DET sättet). Kan man inte bara vara vän med alla? Vänner kan man nämligen ha i obegränsad mängd. Och vänner kommer aldrig att försvinna såvida man själv inte vill det (eller klantar till det på något sätt). Så därför ska jag vara rädd om mina vänner. Iaf de få jag har kvar.

Och jag ska ALDRIG mer bli kär!